Idag har jag haft semester. Inte för att sola. Inte för att lata mig. Inte för att resa bort. Jo, lite det senare, för idag har jag varit i Halmstad. För besiktning av min nya stålhöft efter exakt på dagen tre månader sedan den sattes in. Jag blev godkänd utan anmärkning.
Men roligast var att möta fem stycken som med någon dags skillnad opererats samtidigt, och höra och se hur det gått för dem. Man är ju lite ensam som konvalescent annars. Det hade gått bra för alla - mer eller mindre. Och eftersom jag var yngst - var ju alla nyfikna på hur det gått för mig.
Jag har fram tills idag inte haft någon att jämföra mig med även om min granne och jag opererades samtidigt. Så jag har inte upplevt att det var så märkvärdigt resultat. Jag är ju fortfarande svag och stel och har en hel del ont. Men det stod snart klart att jag hade kommit längst av alla. Trots att sjukgymnasten förkunnade för oss alla att tre månader är en kort tid.
Så när jag kom hem var jag så sporrad att komma ännu längre. Hade tagit omvägen via Ullared och köpt vikter som jag satte runt fotlederna. Sen gick jag. Raskt. I backar och i skogen. I en och en halv timme. Sen stod jag i trappan och gjorde benövningar, sen låg jag på golvet och gjorde fler övningar.
Varför har man inte så'n härlig energi varje dag? Tänk att man kan vara så glad av att det gör ont att stå på ett ben och böja det så att det skriker i quadriceps. Musklerna lever.
Blir spännande att vakna imorgon och se om jag kommer ur sängen. Förhoppningsvis har jag ont, av träningsvärk. Men inget annat.
natti natti
Nu så.
14 år sedan
