Godkänd

Idag har jag haft semester. Inte för att sola. Inte för att lata mig. Inte för att resa bort. Jo, lite det senare, för idag har jag varit i Halmstad. För besiktning av min nya stålhöft efter exakt på dagen tre månader sedan den sattes in. Jag blev godkänd utan anmärkning.
Men roligast var att möta fem stycken som med någon dags skillnad opererats samtidigt, och höra och se hur det gått för dem. Man är ju lite ensam som konvalescent annars. Det hade gått bra för alla - mer eller mindre. Och eftersom jag var yngst - var ju alla nyfikna på hur det gått för mig.
Jag har fram tills idag inte haft någon att jämföra mig med även om min granne och jag opererades samtidigt. Så jag har inte upplevt att det var så märkvärdigt resultat. Jag är ju fortfarande svag och stel och har en hel del ont. Men det stod snart klart att jag hade kommit längst av alla. Trots att sjukgymnasten förkunnade för oss alla att tre månader är en kort tid.

Så när jag kom hem var jag så sporrad att komma ännu längre. Hade tagit omvägen via Ullared och köpt vikter som jag satte runt fotlederna. Sen gick jag. Raskt. I backar och i skogen. I en och en halv timme. Sen stod jag i trappan och gjorde benövningar, sen låg jag på golvet och gjorde fler övningar.
Varför har man inte så'n härlig energi varje dag? Tänk att man kan vara så glad av att det gör ont att stå på ett ben och böja det så att det skriker i quadriceps. Musklerna lever.
Blir spännande att vakna imorgon och se om jag kommer ur sängen. Förhoppningsvis har jag ont, av träningsvärk. Men inget annat.
natti natti

Som att få sitta mellan två snövallar

Visste ni att Fredrik Skavlans efternamn betyder snövallar? Idag har jag suttit och smält mellan dessa två vallar medan jag lyssnat live till Fredriks föredrag "Ditt bästa jag". Salongen på biograf Draken var fullsatt - som vanligt mest av kvinnor. Men faktiskt hade några fler män än normalt hittat dit, jag bidrog med en, min sambo Anders.
FS inledde med att avslöja vad han anser varar de två viktigaste orden i kommunikation. Nämligen Närvaro och Trygghet.
Via anekdoter, situationer och klipp från hans talk shows fick vi sen serverat en rad exempel på vad detta innebär. Efteråt gavs chans till att ställa frågor. På fredag ska det bli extra roligt att se hans program. Dels för att kunna studera de tekniker han avslöjade och dels för att han då har Anna Anka som gäst. Vad månde han få henne till att säga?

Let's face it

Vi ses på Facebook!

Går folk på all reklam? Hoppas inte det.

Just nu skrivs det mycket om Apotekets tv-reklam för Apoliva. Själv förundras jag mer över sommarens hjärntvätt. VitaePro måste ha en reklamares drömbudget. Aldrig har vi väl bombarderats av så många inslag som av alla varianter av VitaePros påstådda förträfflighet.

Detta mirakelmedel tycks vara bra mot det mesta. Själv sitter jag som konvalescent efter att ha fått en ny höftled inopererad och drömmer om att kunna dansa, springa och röra mig fritt. Att då hjärntvättas med VitaePro varje gång man sätter på TV har nästan fått mig att pröva.

Men någonstans finns ett stopp. I alla fall i mig. Skulle hellre vilja veta mer om vilken budget de haft, rating, antal spots etc och hur mycket försäljningen ökat. Dvs hur många har man lyckats lura.

Läs mer om fenomenet på länken.

Go'a kollegor

Igår fick jag besök. Av två go'a arbetskollegor. Den ena är VD, AD och CD, den andra är PL. Hänger ni med? Tina är alltså chefen som samtidigt arbetar som Art Director och är kreativt ansvarig på byrån. Sofie jobbar som projektledare.
Blev så glad. Att de tog sig tid att komma förbi. På semestern. Själv kommer jag ju inte så långt, nyopererad som jag är och hoppandes på kryckor.
De hade en underbar sommarbukett med sig och två flaskor vin, ett rosé och ett vitt. Tala om att de visste vad jag längtat efter. Har fått klara mig utan sådana njutningsmedel sedan operationen - ingen bra kombination ihop med smärtstillande.
Det kändes nästan konstigt att återse Tina och Sofie. Normalt ses vi ju i princip varje dag. Men nu var det tre veckor sen sist. Visst är det konstigt, det är först när man inte ses som man inser hur mycket man tycker om vissa människor. Måste bli bättre på att säga det i vardagen, där när vi stressar omkring på kontoret och kämpar med att klara alla deadlines.
Läkaren sjukskrev mig i tre månader. Men jag har hela tiden satsat på att vara tillbaka efter två. Men efter Tina och Sofies besök har jag bestämt mig för att försöka korta det till 1 1/2 månad.
Nästa vecka ska jag till sjukgymnasten - gissa om hon kommer att få jobba med mig så att rehabiliteringen går snabbt och jag kan släppa kryckorna, slippa toaförhöjaren, div sittkuddar, griptång och strumpådragare. Jag ska jobba!
Tack Tina och Sofie för att ni kom.

Man får ta emot det som kommer

För varje dag som går är det fler och fler som påminner en om att man inte är 25 längre. Och är det inte det så säger kroppen det. Och ibland även själen.

Fr o m nästa nummer som kommer i juli får jag min stämpel: Då tillhör jag Mappies mogen attraktiv pionjär

Ett tungt, svart moln

I fredags stod det klart. Jag klarade mig. Den här gången. Men fem av mina go'a kollegor måste lämna byrån. till följd av att kunderna nu tvärbromsar. Vart tog vetenskapen om att man ska satsa sig ur lågkonjunkturer vägen?

Det tunga, svarta orosmolnet har hängt över oss i en knapp vecka. Alla har mått dåligt, ingen har kunnat sova. På tisdagsmorgonen fick vi beskedet att ett antal skulle tvingas gå. Men inte hur många eller vilka. Det gjorde att hela förra veckan blev den längsta jag varit med om på många år. Och den kröntes alltså av beskedet att fem måste lämna byrån.

För ett par år sedan tillhörde jag dem som fick gå. Det var på ICAs huvudkontor, dit jag hade head-huntats fem år tidigare. Men nu hade man på högsta ort bestämt sig för att hundratals anställda skulle sägas upp i tre omgångar. Jag tillhörde den första. Som copy var jag sist in och alltså först ut. Alla mina chefer protesterade hejvilt. Jag var mäkta förvånad och obeskrivligt tacksam över det stora och oväntade stöd jag hade. Men inget hjälpte. Istället tog ICA Bankens vd beslutet i egna händer. Han bestämde sig för att inte köpa copy av ICAs in-house-byrå utan istället anställa mig på banken. Bankens vd skapade alltså en helt ny tjänst åt mig och räddade mig därigenom från att behöva lämna mitt då nyinköpta hus. Är livet en slump, eller?.

Mina tankar går till de som nu får gå. Flera av er har nyligen flyttat, köpt bostad, eller är på G. Även jag köpte nytt hus i somras. Att förlora jobbet är ju så mycket mer än att stå utan jobb. Det påverkar ju hela livet, familjen, vardagen. Från plånboken till kärleken. Det gäller att man har nära och kära omkring sig som kan hjälpa och stötta både fysiskt och psykiskt.

Jag märker också hur olika alla ni som drabbats tar beskedet. De flesta gråter, någon blir asförbannad, ytterligare någon kan inte mer än att skratta åt eländet. Jag förstår er, man blir så tom av chocken att man inte riktigt vet hur man ska reagera och hantera sina känslor. Och det är fullt förståeligt. Själv reagerade jag med bestörtning när jag blev uppsagd, men efter den första chocken fick jag en stridsvilja, jag var ju inte uppsagd pga vad jag presterade.
Vi som är kvar känner oss just nu lika handlingsförlamade. Tror inte jag fick ur mig många ord av nytta i fredags. Det gick helt enkelt inte att koncentrera sig. Idag måndag har jag tagit ut en semesterdag för att ladda om. Det finns ju bara en väg. Vägen framåt. Det har livets tuffaste stunder lärt mig. Men också att man inte ska vara rädd för att ta hjälp.

Jag önskar nu bara att ni mina go'a kollegor gör detsamma. Laddar om och tar nya tag. Och kontaktar alla som kan hjälpa er. Ni är duktiga, ni är bra, ni har något att komma med. Kom ihåg, ni är inte uppsagda för att ni inte platsar. Det vet jag.

Jag vet också att bra människor inte växer på trä'n. De föds ur en obändig vilja att prestera något. Så vänd situation och se det som en chans att komma vidare. Jag är gärna referens åt er. För ni är bra. Eller som ett av mina motton lyder: Stå på er, annars gör någon annan det.

SOL, SOL, strålande S.O.L

Vad vore livet utan solen? Intet! Idag skiner den lite vinterblek om nosen men värmer desto mer i en sliten själ.
Jobbar hemifrån idag. Tack S.O.L för att jag kan göra det ibland. Slippa sitta två timmar på den enformiga motorvägen - där jag normalt befinner mig en femte arbetsvecka varje månad - det är solsken det.
Sitter nu istället i ett burspråk med fönster åt öster, söder och väster. Dvs solen följer mig hela dagen. Tittar jag österut ser jag skymten av början till vår lilla terrass, utanför vårt nya badrum. På måndag ska äntligen dörren sättas på plats så att man kan gå rakt ut från badrummet. Ut i solen.
Tittar jag söderut glittrar solen i de ännu nakna grenarna och bländar mig. Västerut ser jag havet. Tänk att sol och hav kan ha en så energigivande kraft. Ge sådant lugn. Få tankarna att flyga fritt igen.
Jag fattar det knappt, efter 25 år har drömmen förverkligats. Sedan i somras bor jag vid havet. Jag nyper mig i kinden för att kolla att jag inte drömmer utan älskar varje sekund. Om ett par timmar får jag inte missa när solen möter havet. Snart, snart kan jag också sätta på mig badrocken och släntra ner till klipporna för ett eget dopp...

Let's Dance

Efter att ha sett Let's Dance igår kväll kunde jag inte låta bli att göra ett inlägg på tv4.se/letsdance diskussionssajt - dans är fortfarande min stora passion, men som jag tyvärr inte kan utöva pga alla trista skador efter min professionella tid. Inlägget blev långt, men jag brydde mig inte. Döm om min förvåning när jag såg att jag blivit läst och kommenterad. Så här skrev jag:

HF sade:
Nu måste jag ta till orda. Har försökt ringa till programmet och Tittarombudsmannen ett flertal gånger sedan första säsongen av Let’s Dance. Men utan att komma fram. Som f d dansare med 11 års skolning innan jag blev professionell vid 18 års ålder i Kungliga Baletten är det några saker jag skulle vilja framföra.

Först till ansvarig producent: Dans handlar om rörelse i rummet eller som här på scenen. Diagonaler, cirklar, sidlänges- och framåt-bakåtrörelser används för att skapa rörelsemönster, flöden och effekter, men även hopp, lyft och djupa rörelser mot golvet är viktiga för att utnyttja den tredimensionella ytan ( se det som en kub som ska fyllas med dans i varje hörn). Dans handlar också om linjer, proportioner, poser, riktningar... Koregrafen tänker hela tiden på varifrån rörelsen ska ses, dvs inte bakifrån eller i grodperspektiv. I Let’s Dance har man totalt missat detta. En steady-cam far runt och upp och ner så att man totalt tappar känslan i rummet. Och dansarna. Ovanpå det klipper man så ofta mellan olika kameror att man inte vet från vilket håll man ser dansarna eller om de rör sig framlänges eller bakåt på golvet, är längst fram eller i ett hörn. Att filma dans uppifrån är ett lika illa helgerån. Koreografin och alla linjer försvinner totalt. Men det värsta är att kameran allt som oftast befinner sig överallt utom där den kan se dansarna, bakom en pelare eller publiken, så att man under flera takter missar framförandet totalt. Till råga på allt klipps ben, armar och fötter av till förmån för närbilder och halvkroppsbilde, vilket gör att tittarna tappar viktiga och avgörande steg eller moment. Visst jag förstår ju att detta i första hand är ett brett underhållningsprogram och inte en ren tävling. Men snälla ta ett gott råd: Lär er av konståkning på TV. Filma dansparen i helbild, klipp inte sönder koreografin och håll kameran i höjd med dansarna eller möjligen lite högre, rakt framifrån medan de dansar. Det är ju ett dansprogram för människor inte för kameror.

Så till domarna eller de som satt ihop paren: Dans handlar om balans och proportioner. De bästa uppnås när den manlige partner är något längre än sin kvinnliga partner. Varför har då Magnus parats ihop med en Annika som är ett och ett halv huvud kortare medan George kämpar i högklackat för att åtminstone nå upp till hakan på sin Maria? Detsamma gäller för Morgan och det förstnämnda för Carl-Jan, även om jag kan förstå att man velat ge honom en liten lätt sparv som partner för att inte drabbas av ryggskott m m . (En eloge till hans Maria som får slita hårt för att fösa – förlåt föra C-J över golvet.). Här har vi också orsaken till varför programledarna ser så förtvivlat omaka ut. Men det spelar kanske mindre roll.

Till sist en vädjan till de kvinnliga domarna alt proffstjerna. Dans och hela programmet handlar ju om att ha bra hållning. Hjälp Jessica! Hon är söt och reslig och har ett helt hov av diverse professionella rådgivare runt sig. Men det hon behöver hjälp med mest av allt är hållningen. Jag menar inget illa men någon måste väl se att tjejen har hållning som en hösäck och står och går som om det hänt en olycka. Ni duktiga danstjejer kan om någon hjälpa henne. Så att hon kan bära upp sina oftast fina klänningar och frisyrer. Tack för ett kul program, som det vore en dröm att få delta i.

Din kommentar var det BÄSTA jag läst på dennna sida!!! Äntligen någon som förstår vad dans är och vad VI vill se på TV!!! BENEN, helst en HELBILD hela tiden, inte pupliken!!! Underbart att någon bloggen har fattat de underbara med dans!!!
Gunsan

På Oden…

Fick följande sänt till mig idag apropå mitt firmanamn som även är namnet på min blogg!

"Kom att tänka på dig när jag läste en kort Göteborgshistoria häromdagen.

Som vanligt var det Kal å Osborne som samtalade.
Denna gång gällde det tro och gammal svensk historia:
- Inte vesste ja att du kunde så môcke om nordisk mytologi, sa Kal té Osborne.
- Du får la´ ta´ mig på Oden, svarade Osborne."

Lite söt tyckte jag. TMPO.

Tack T!

Hantverkare - ett speciellt släkte

Har under det senaste årets renoveringar av tre badrum haft anledning att fundera över en viss yrkeskategoris oförmåga att bete sig schysst och professionellt. Ok, man ska inte dra alla över en kam, inte heller bunta ihop dem, eller generalisera. Men nu tänker jag göra just det! För jag har av någon outgrundlig anledning träffat på allt för många av samma sort. Och jag är så himla trött på dessa slarviga, okunniga besserwissrar som tror att de kan gå i land med vad som helst. Men rätt ska vara rätt. Två saker kan de. Söla och fakturera.
Jag frågar mig t ex hur en rörmokare kan debitera 19 tim för en bil? När det är sju kilometer från firman till kunden! Jo, bilen är "en rullande verkstad", fick jag till svar när jag ställde frågan. Hur skulle det se ut om jag som konsult debiterade hyra för mitt kontor, leasing av dator och kostnad för skrivare, penna och papper?
Jag undrar också varför hantverkare har så svårt att sätta upp saker rakt? Har precis fått två duschstänger monterade. Snett! På svindyr mosaik med lika svindyrt tätskikt som gjorts enligt konstens och Keramikrådets alla senaste branschregler. Nu är det ju inte bara att flytta stängerna. De sprillans nya tätskikten är ju punkterade och därmed otäta. Och jag vet vad det kan innebära. De dolda vattensskadorna i mitt förra hus, till följd av klantiga hantverkare, är nu mål för Tingsrätten.
Så frågar jag mig också hur rörmokare efter tydlig anvisning väljer att dra ett avlopp från en tvättbänk ner till en golvbrunn när vi låtit göra nya avlopp i väggen för detta alldeles under tvättbänken? Tro inte att elektriker, ventilationssnubbar eller andra hantverkare är bättre. Jag sa ju att jag skulle generalisera. För att visualisera.
På jobbets senaste julfest blev jag utnämnd till "Årets Bråkstake". Inte för att jag är så bråkig på jobbet utan för att mina kära kollegor har fått ta emot all min frustration över dessa hantverkare med tummen mitt i handen. För ni ska inte tro att de kommer undan. Nej, dessa hantverkare har framkallat en sida av mig som jag inte visste att jag hade. Tjatig kärring. Fy vad jag hatar det. Och som det dränerar en på energi, att behöva ta alla duster med dessa hantverkare, som tror att bara för att man är kvinna så fattar man ingenting.
Men som alltid finns det undantag som bekräftar regeln. (Här slutar även min generalisering.)Vår snickare. Det är en njutning att se hur han behandlar de hårdaste träslag som smör. Att smeka med handen över perfekt girade hörn och infällda träpluggar som döljer fula bultar är som balsam efter allt tjafs med andra okänsliga hantverkare. Tack för att du finns, vår egen snickarmästare Daniel!

Min hatkärlek till hantverkare

I somras flyttade vi till ett kitschigt 80-talshus