Let's Dance

Efter att ha sett Let's Dance igår kväll kunde jag inte låta bli att göra ett inlägg på tv4.se/letsdance diskussionssajt - dans är fortfarande min stora passion, men som jag tyvärr inte kan utöva pga alla trista skador efter min professionella tid. Inlägget blev långt, men jag brydde mig inte. Döm om min förvåning när jag såg att jag blivit läst och kommenterad. Så här skrev jag:

HF sade:
Nu måste jag ta till orda. Har försökt ringa till programmet och Tittarombudsmannen ett flertal gånger sedan första säsongen av Let’s Dance. Men utan att komma fram. Som f d dansare med 11 års skolning innan jag blev professionell vid 18 års ålder i Kungliga Baletten är det några saker jag skulle vilja framföra.

Först till ansvarig producent: Dans handlar om rörelse i rummet eller som här på scenen. Diagonaler, cirklar, sidlänges- och framåt-bakåtrörelser används för att skapa rörelsemönster, flöden och effekter, men även hopp, lyft och djupa rörelser mot golvet är viktiga för att utnyttja den tredimensionella ytan ( se det som en kub som ska fyllas med dans i varje hörn). Dans handlar också om linjer, proportioner, poser, riktningar... Koregrafen tänker hela tiden på varifrån rörelsen ska ses, dvs inte bakifrån eller i grodperspektiv. I Let’s Dance har man totalt missat detta. En steady-cam far runt och upp och ner så att man totalt tappar känslan i rummet. Och dansarna. Ovanpå det klipper man så ofta mellan olika kameror att man inte vet från vilket håll man ser dansarna eller om de rör sig framlänges eller bakåt på golvet, är längst fram eller i ett hörn. Att filma dans uppifrån är ett lika illa helgerån. Koreografin och alla linjer försvinner totalt. Men det värsta är att kameran allt som oftast befinner sig överallt utom där den kan se dansarna, bakom en pelare eller publiken, så att man under flera takter missar framförandet totalt. Till råga på allt klipps ben, armar och fötter av till förmån för närbilder och halvkroppsbilde, vilket gör att tittarna tappar viktiga och avgörande steg eller moment. Visst jag förstår ju att detta i första hand är ett brett underhållningsprogram och inte en ren tävling. Men snälla ta ett gott råd: Lär er av konståkning på TV. Filma dansparen i helbild, klipp inte sönder koreografin och håll kameran i höjd med dansarna eller möjligen lite högre, rakt framifrån medan de dansar. Det är ju ett dansprogram för människor inte för kameror.

Så till domarna eller de som satt ihop paren: Dans handlar om balans och proportioner. De bästa uppnås när den manlige partner är något längre än sin kvinnliga partner. Varför har då Magnus parats ihop med en Annika som är ett och ett halv huvud kortare medan George kämpar i högklackat för att åtminstone nå upp till hakan på sin Maria? Detsamma gäller för Morgan och det förstnämnda för Carl-Jan, även om jag kan förstå att man velat ge honom en liten lätt sparv som partner för att inte drabbas av ryggskott m m . (En eloge till hans Maria som får slita hårt för att fösa – förlåt föra C-J över golvet.). Här har vi också orsaken till varför programledarna ser så förtvivlat omaka ut. Men det spelar kanske mindre roll.

Till sist en vädjan till de kvinnliga domarna alt proffstjerna. Dans och hela programmet handlar ju om att ha bra hållning. Hjälp Jessica! Hon är söt och reslig och har ett helt hov av diverse professionella rådgivare runt sig. Men det hon behöver hjälp med mest av allt är hållningen. Jag menar inget illa men någon måste väl se att tjejen har hållning som en hösäck och står och går som om det hänt en olycka. Ni duktiga danstjejer kan om någon hjälpa henne. Så att hon kan bära upp sina oftast fina klänningar och frisyrer. Tack för ett kul program, som det vore en dröm att få delta i.

Din kommentar var det BÄSTA jag läst på dennna sida!!! Äntligen någon som förstår vad dans är och vad VI vill se på TV!!! BENEN, helst en HELBILD hela tiden, inte pupliken!!! Underbart att någon bloggen har fattat de underbara med dans!!!
Gunsan

På Oden…

Fick följande sänt till mig idag apropå mitt firmanamn som även är namnet på min blogg!

"Kom att tänka på dig när jag läste en kort Göteborgshistoria häromdagen.

Som vanligt var det Kal å Osborne som samtalade.
Denna gång gällde det tro och gammal svensk historia:
- Inte vesste ja att du kunde så môcke om nordisk mytologi, sa Kal té Osborne.
- Du får la´ ta´ mig på Oden, svarade Osborne."

Lite söt tyckte jag. TMPO.

Tack T!

Hantverkare - ett speciellt släkte

Har under det senaste årets renoveringar av tre badrum haft anledning att fundera över en viss yrkeskategoris oförmåga att bete sig schysst och professionellt. Ok, man ska inte dra alla över en kam, inte heller bunta ihop dem, eller generalisera. Men nu tänker jag göra just det! För jag har av någon outgrundlig anledning träffat på allt för många av samma sort. Och jag är så himla trött på dessa slarviga, okunniga besserwissrar som tror att de kan gå i land med vad som helst. Men rätt ska vara rätt. Två saker kan de. Söla och fakturera.
Jag frågar mig t ex hur en rörmokare kan debitera 19 tim för en bil? När det är sju kilometer från firman till kunden! Jo, bilen är "en rullande verkstad", fick jag till svar när jag ställde frågan. Hur skulle det se ut om jag som konsult debiterade hyra för mitt kontor, leasing av dator och kostnad för skrivare, penna och papper?
Jag undrar också varför hantverkare har så svårt att sätta upp saker rakt? Har precis fått två duschstänger monterade. Snett! På svindyr mosaik med lika svindyrt tätskikt som gjorts enligt konstens och Keramikrådets alla senaste branschregler. Nu är det ju inte bara att flytta stängerna. De sprillans nya tätskikten är ju punkterade och därmed otäta. Och jag vet vad det kan innebära. De dolda vattensskadorna i mitt förra hus, till följd av klantiga hantverkare, är nu mål för Tingsrätten.
Så frågar jag mig också hur rörmokare efter tydlig anvisning väljer att dra ett avlopp från en tvättbänk ner till en golvbrunn när vi låtit göra nya avlopp i väggen för detta alldeles under tvättbänken? Tro inte att elektriker, ventilationssnubbar eller andra hantverkare är bättre. Jag sa ju att jag skulle generalisera. För att visualisera.
På jobbets senaste julfest blev jag utnämnd till "Årets Bråkstake". Inte för att jag är så bråkig på jobbet utan för att mina kära kollegor har fått ta emot all min frustration över dessa hantverkare med tummen mitt i handen. För ni ska inte tro att de kommer undan. Nej, dessa hantverkare har framkallat en sida av mig som jag inte visste att jag hade. Tjatig kärring. Fy vad jag hatar det. Och som det dränerar en på energi, att behöva ta alla duster med dessa hantverkare, som tror att bara för att man är kvinna så fattar man ingenting.
Men som alltid finns det undantag som bekräftar regeln. (Här slutar även min generalisering.)Vår snickare. Det är en njutning att se hur han behandlar de hårdaste träslag som smör. Att smeka med handen över perfekt girade hörn och infällda träpluggar som döljer fula bultar är som balsam efter allt tjafs med andra okänsliga hantverkare. Tack för att du finns, vår egen snickarmästare Daniel!

Min hatkärlek till hantverkare

I somras flyttade vi till ett kitschigt 80-talshus